The Cow

I met a beautiful cow this morning. She didn't mind that I took her portrait. But it turned out that she was a bit shy.

Stockholmsvy

A summer morning earlier this week at the island Djurgården in Stockholm. Stockholmsvy means a view of Stockholm.

Möte på löprundan

 

Häromdagen på löprundan mötte jag två riktiga karaktärer. Ena killen över två meter lång och nästan lika bred, mustig öststatsmustasch och träningsoverall från 1980. Kompisen var mer av "åker-gärna-till-Thailand-och-gör-av-med-rånbytet" - typen. Linne, rakad skalle, rejält tatuerad och en piercing som tänjer ut örsnibben så där obehagligt mycket. Ja, ni vet. De var så att säga av torpedtyp och de såg INTE snälla ut.

Precis när vi möttes sa Thailandstorpeden: "Sen blev han sannolikt avrättad". Jag hörde inte riktigt träningsoverallens svar, men det var något med "Fick vad han förtjänade" på svårt bruten svenska. Sen försvann de utom hörhåll. Kanske pratade de om en uppgörelse i den undre världen, kanske pratade de om inrikespolitiken i 1800-talets Frankrike. Vad vet jag.

Djurgården klädd i svart

På löprundan en tidig morgon.

Löparminnen

 

När man försöker springa ifrån sin egen skugga så intensivt att man till slut möter den. Från löprundan imorse.

Grönan

Onda ögat

Jag fick det onda ögat på springturen i morse. När jag kom in på Djurgården så såg jag en tjej jogga en sådär 100 meter framför mig. Hon stannade upp, tittade sig snabbt omkring och så slank hon upp i buskarna bakom ett hus.

Jag blev givetvis nyfiken och kastade ett getöga (vad är det för uttryck egentligen, tittar getter på ett speciellt sätt?) åt hennes håll när jag sprang förbi. Naturligtvis satt hon på huk där i buskarna och kissade. Det såg oerhört komiskt ut och jag började så klart skratta - jag KUNDE bara inte hålla mig.

På tillbakavägen mötte jag henne, givetvis. Även våra blickar möttes. Oj, som de blickarna möttes. Jag överdriver inte om jag säger att det skickades knivar långa som mindre svärd åt mitt håll. Förlåt att jag skrattade åt dig, okända kisserska!

BILDEN: New York, 2010.

Apropå det här med bilreklam

Jag har som så många andra ett dokument i datorn där jag skriver ner idéer till texter och artiklar och liknande. Och som så många andra öppnar jag det när bristen på kreativitet gör mig blytung och jag behöver en räddningsplanka över oinspirationens sirapsega ocean. Som igår. Jag ville så gärna skriva något fantastiskt och spirituellt och överväldigande och kärleksfullt. Kanske äntligen börja på den där romanen? Javisst, bra idé! Lätt om hjärtat startade jag min laptop. Hämtade kaffe, mjukade upp fingrarna och förberedde mig på att skriva. Ja, herregud, vad här skulle skrivas! Greene, Hemingway, London, stig åt sidan!

Men någonting hände. Jag tror telefonen ringde, kanske kom posten eller så var det något annat - hur som helst var det över. Inspirationen drunknade i det mjölkvita skärmljuset som flöt över tangentbordets neggigt nafsande svarta tandstumpar. Jag försökte skriva ändå, men det hände inget. Just ingenting alls. Redan efter tjugo minuter sjönk kraven från att författa ett mästerverk till att skriva ett riktigt bra blogginlägg och efter en halvtimme var jag fullt beredd att nöja mig med en rolig statusrad på Facebook. Men inte ens där hade jag något att säga. Fullständigt blankt.

Vad göra? Exakt. Jag öppnar det magiska idé-dokumentet och scrollar ner i härvan av anekdoter och usla skämt och så fastnar blicken på det här:

“Bilreklam är konstig. Utveckla”

Jag har inget minne av att ha skrivit det där, men precis så står det. ”Utveckla” är både kursivt och understruket för säkerhets skull. Måste vara väldigt, väldigt viktigt, det här med den konstiga bilreklamen. Det är verkligen något jag måste utveckla. Verkligen.


BILDEN: Diplomatstaden, Stockholm.

Jack och bönstjälken

Inte Sven Stolpe

Att vara gatusmart kan vara att krama en stolpe när det blåser. Eller att vara jättemycket vegetarian när växthuseffekten blir för stor. Till exempel.

BILDEN: Djurgården, Stockholm.