Mannen och papegojan

BILDEN: Slussen-gallerian.

Jag hastar genom allt jag gör

Jag hastar genom allt jag gör för att få göra något annat. Så går tiden och jag kommer ingen vart. Som bollen i en badmintonmatch.

Skevt

Fiskar upp en tappad luva ur det bruna slasket i Gamla stans tunnelbana. Tonårskillen möter inte min blick när han pliktskyldigt mumlar tack så mycket. En skev känsla i magen, jag vill ruska om honom.

Gatumusikern i den smutsiga tunnelbanegången har en sliten och väl använd cd-spelare som spelar kompet till gamla hits. Karaokeversioner av Eurythmics, Oasis och så något från sent åttiotal som jag så väl känner igen men inte kan placera. Saxofonen, som han spelar sångmelodin på, är inte riktigt stämd efter bakgrundsmusiken. Det är bara en aningen falskt, men det är fullt tillräckligt för att den oförargliga listpopen ska förvandlas till soundtracket till en skräckfilm. Skevt. Men folk slänger ändå pengar i hans mössa. Slänger slentrianmässigt.

Men inte jag. En skev känsla i magen, jag vill ruska om honom.

Dagens David Lynch: Skamsen på Skansen

Dåliga drömmars draperi

Visst ser hon en smula skamsen ut? Undrar just vad hon har stoppat undan där bakom det tunga draperiet. Något mardrömsmörkt från det undermedvetna, antagligen. Möjligen en dansande och baklängestalande dvärg. Troligtvis en diabolisk uggla eller två.

Eller kanske bara en bit körsbärspaj och en kanna damned good coffee.