Med ålderns fel

Idag när jag skulle hämta ut mitt nya pressleg så existerade det inte. Kanslisten kastade ett öga på mitt körkort, tog fram en pärm och bläddrade och bläddrade. Utan resultat. Hon började om, vände plastfickor fram och tillbaka, men icke. Inget leg. Så tittade hon en gång till på mitt körkort och utbrast: "Jaså, är du född 1963! Jag trodde att det var 1983 och letade i fel pärm".

Jag kände hur glad jag blev. Helt orimligt glad. Mungiporna åkte upp som om jag hade gjort tio svåra ansiktslyft. "Då såg du väl inte mitt gråa hår då, he he", mumlade jag, för något måste man ju säga. "Ni är så ungdomliga nuförtiden.", sa den snälla damen och plockade raskt fram gammel-pärmen, den för oss födda på stenåldern. Det Uråldriga Arkivet.

Antagligen så är vi väl ungefär likadana allihop som kommer och hämtar leg. Man är nog inte överdrivet intresserad av journalister efter en sisådär 20-30 år på Journalistförbundet. Uppmärksamheten är kanske inte på topp, om man säger så. Och så har vi ju det där lilla retliga synfelet som gör att en 6:a är så förbaskat lätt att förväxla med en 8:a. Så skulle det mycket väl kunna vara.

Men sådana tråkrealistiska tankar kan man inte bry sig om. Inte heller att det stramade en aning ansträngt i mungiporna. Istället nappade jag glatt åt mig mitt nya leg, tackade för mig och tänkte nöjt: "Vi är så ungdomliga. Vi 83:or."

BILDEN: Istanbul, Turkiet.

Språklektion

Rysk rökpaus i artistlogen/klädbutiken

Det är inte många som vet att det ryska ordet för ”kitsch” även betyder ”god smak”. Den här gästspelande ryska marschorkestern passade på att kränga modekläder i pauserna.

BILDEN: Place Saint-Michel, Paris.

Johnny Bode vs. tvättidning

Det finns inget som kan skjuta upp skrivande som en framrusande deadline. Ni vet, man städar, man kommenterar maniskt på Facebook, man uppdaterar Aftonbladet en gång var femte minut (det KAN ju ha hänt nå't nytt) och man uppdaterar sin blogg. Tanken att deklarera ett år i förväg förefaller helt plötsligt lockande. Kort sagt, man gör allt för att slippa skriva. Dagens skyhöga deadline-mur som jag bara MÅSTE klättra över är en kundtidning åt en stor tvättkedja.

Efter att ha prickat av ovanstående att göra-lista har jag faktiskt börjat producera, MEN som en slags protest lyssnar jag samtidigt på den tvivelaktige och burduse snusk-kuplettmästaren Johnny Bode. Det blir ett härligt möte. Mina stela och korrekta texter om textilinriktad service och automatiska plaggutlämningssystem kontra Bodes mustiga snusksnasksångeri - det krockar ganska brutalt. Vem vet hur denna kundtidning kommer att bli.

Nåja, Bode sjunger ju i alla fall om textil. Och dessa vita handskar behöver definitivt tvättas:

"En gammal överste, som ej kan mycket ge,
den första i var månad kommer klockan tre.
Han är så söt att se, så att man måste le.
Han ett paket oss ger, och artigt han oss ber:

Runka mig med vita handskar på
Det är enda sättet det kan gå.
Det var mycket längese'n som jag på hästen skumpa'
lika längese'n som jag kört pitten i en stumpa.

Runka mig med vita handskar på
ty min gamla kuk den rör sig då.
Plötsligt framför regementet tycker jag mig stå
och då rycker pitten till och sprutar ut! SALUT!"


Johnny Bode på YouTube HÄR.

BILDEN: Handsken är kastad på Skeppsbron, Stockholm.