Idag när jag skulle hämta ut mitt nya pressleg så existerade det inte. Kanslisten kastade ett öga på mitt körkort, tog fram en pärm och bläddrade och bläddrade. Utan resultat. Hon började om, vände plastfickor fram och tillbaka, men icke. Inget leg. Så tittade hon en gång till på mitt körkort och utbrast: "Jaså, är du född 1963! Jag trodde att det var 1983 och letade i fel pärm".
Jag kände hur glad jag blev. Helt orimligt glad. Mungiporna åkte upp som om jag hade gjort tio svåra ansiktslyft. "Då såg du väl inte mitt gråa hår då, he he", mumlade jag, för något måste man ju säga. "Ni är så ungdomliga nuförtiden.", sa den snälla damen och plockade raskt fram gammel-pärmen, den för oss födda på stenåldern. Det Uråldriga Arkivet.
Antagligen så är vi väl ungefär likadana allihop som kommer och hämtar leg. Man är nog inte överdrivet intresserad av journalister efter en sisådär 20-30 år på Journalistförbundet. Uppmärksamheten är kanske inte på topp, om man säger så. Och så har vi ju det där lilla retliga synfelet som gör att en 6:a är så förbaskat lätt att förväxla med en 8:a. Så skulle det mycket väl kunna vara.
Men sådana tråkrealistiska tankar kan man inte bry sig om. Inte heller att det stramade en aning ansträngt i mungiporna. Istället nappade jag glatt åt mig mitt nya leg, tackade för mig och tänkte nöjt: "Vi är så ungdomliga. Vi 83:or."
BILDEN: Istanbul, Turkiet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar