Möte på löprundan

 

Häromdagen på löprundan mötte jag två riktiga karaktärer. Ena killen över två meter lång och nästan lika bred, mustig öststatsmustasch och träningsoverall från 1980. Kompisen var mer av "åker-gärna-till-Thailand-och-gör-av-med-rånbytet" - typen. Linne, rakad skalle, rejält tatuerad och en piercing som tänjer ut örsnibben så där obehagligt mycket. Ja, ni vet. De var så att säga av torpedtyp och de såg INTE snälla ut.

Precis när vi möttes sa Thailandstorpeden: "Sen blev han sannolikt avrättad". Jag hörde inte riktigt träningsoverallens svar, men det var något med "Fick vad han förtjänade" på svårt bruten svenska. Sen försvann de utom hörhåll. Kanske pratade de om en uppgörelse i den undre världen, kanske pratade de om inrikespolitiken i 1800-talets Frankrike. Vad vet jag.

Jogg-blogg

Eftersom jag tröttnade på att missa bra bilder under mina springrundor har jag sedan i våras med mig en liten kompaktkamera när jag joggar. Så om jag har tur springer jag på några bra bildtillfällen samtidigt som jag håller konditionen uppe. Summa summarum: springnotan, eller jogging-kvittot kanske man ska säga, har bara plusposter.

Bilderna är tagna i Stockholm mellan 25:e maj och 17:e juli.

Onda ögat

Jag fick det onda ögat på springturen i morse. När jag kom in på Djurgården så såg jag en tjej jogga en sådär 100 meter framför mig. Hon stannade upp, tittade sig snabbt omkring och så slank hon upp i buskarna bakom ett hus.

Jag blev givetvis nyfiken och kastade ett getöga (vad är det för uttryck egentligen, tittar getter på ett speciellt sätt?) åt hennes håll när jag sprang förbi. Naturligtvis satt hon på huk där i buskarna och kissade. Det såg oerhört komiskt ut och jag började så klart skratta - jag KUNDE bara inte hålla mig.

På tillbakavägen mötte jag henne, givetvis. Även våra blickar möttes. Oj, som de blickarna möttes. Jag överdriver inte om jag säger att det skickades knivar långa som mindre svärd åt mitt håll. Förlåt att jag skrattade åt dig, okända kisserska!

BILDEN: New York, 2010.

Gatlopp

Idag sprang jag första löprundan sedan strax innan julhelgen. Märkligt hur fort det går att tappa formen. Sju km kändes som sju mil. Eller sju svåra år. Med blodsmak i munnen och facit i hand kan jag nu rapportera höjdpunkterna: Jag spottade på annan joggare samt fick en snyting på mun av tant (icke joggande). Båda ofrivilliga händelser, visserligen. Men ändå.


BILDERNA: New York.