John Roger Olsson i The Grand Opening
Var ute och fredagshandlade alldeles nyss och hamnade på en konsert på Bengans skivaffär på Drottninggatan. Jag hade inte hört talas om The Grand Opening innan, men de lät finfint. Lite lågmält och melankoliskt. Fin känsla. Publiken applåderade försiktigt efter låtarna. Medan jag stod där fick jag syn på backarna med vinylskivor bakom bandet, scenen var uppställd precis framför affärens vinylavdelning. Och när sångaren blundade och sjöng extra fint och lågmält fick jag några sekunders isande tvångstankar att jag skulle baxa mig in där mitt under konserten. Armbåga mig över scenen. Stöta till gitarristen som skulle spela fel. Tränga mig förbi sångaren som skulle snubbla till och slå tänderna i mikrofonen. Rundgång. Och medan bandet sneglade nervöst på varandra och undrade vad den där dåren håller på med skulle jag välja ut en gammal The Smiths-LP ur en av backarna, muttra osammanhängande och knuffa mig tillbaka över scenen. Högljutt hävdande min rätt att handla skivor när JAG vill.
Men jag lade band på mig och tog den här bilden istället.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar