She told me she liked me

#existence

 

Stockholm

New pic to the ongoing project "Existence".

Slussen

Sign o' the Times

Dagens demonstrationståg

Slussen

Finalist i DN:s fototävling

Jag är med i finalen DN:s fototävling med Slussen-tema med den här bilden. Nu är det FÖLKETS avgörande som gäller. Gå gärna in och rösta om ni gillar bilden. Tack.

Raw Power

Två bilder som jag har skickat in till DN:s fototävling med tema Slussen. Det var sista dagen idag.

Slussen

"Eden"

"Gående"

"Fladdermöss"

Här är tre bilder som jag har skickat in till DN:s fototävling med tema Slussen. Paul Hansen och Lars Epstein sitter i juryn så det känns ju seriöst och bra. När jag tog bilderna i eftermiddags såg jag flera andra fotografer smyga runt i den söndervittrande betongen, så jag antar att bidragen kommer att flöda och kanske t o m bilda en så pass stor flod att de behöver slussas. Tjejen i solglasögon kan ev befinna sig utanför tävlingsområdet, vi får se hur pass hårda de är.

Dag 3 #blogg100: Slussen

Om man ska ge sig på lite bildanalys light så kommenterar den här bilden Slussen-läget på flera sätt. Oavsett om man är för eller mot Stockholms Stads planer.

O'boy

BILDERNA: Debaser, Slussen.

Breaking news

BILDEN: Slussen

Batcave under Slussen

Så jäkla svårt det här med att hitta en p-plats i Gamla stan. Tänkte att de kanske kunde bygga nåt åt mig när de ändå river Slussen. Något spektakulärt. Något som skulle få skyskrape-ivrarna att tänka om och inse att man kan ju alltid bygga nedåt. En Batcave under Södermalmstorg, kanske? DET skulle absolut "sätta Stockholm på kartan". Eller hur, Kristina Alvendal?

BILDEN: Gamla stan

Hur skulle det gå om alla gjorde så?

Det var så det började. Slussen. Onsdag morgon, kvart över åtta.

”Hur skulle det gå om alla gjorde så?”. Den kvinnliga busschauffören tittade uppfordrande på den unge mannen som precis hade försökt smita förbi utan att betala. En vass nagel med flagande rött nagellack rispade hål i luften när hon uppfordrande pekade på den lilla skylten ovanför backspegeln. Giltigt färdbevis ska kunna uppvisas på anmodan stod det med tydliga bokstäver.

Busschaufförens ögonbryn var sammandragna till ett spänt mittiveckan-trött ”V”. Mannen kände hur det ryckte i jackärmen och tittade ner på narig hud och en vigselring. Eller var det en förlovningsring? Jag ser aldrig skillnaden, tänkte han oengagerat.

”Ledsen, sprang ifrån kortet. Du vet, jag försov mig, mobilen ringde aldrig. Jag har månadskort, jag lovar. Fast hemma”, försäkrade han och drog åt sig jackärmen.

”Betala eller gå av”, sa busschauffören likgiltigt och vinkade förbi en rad otåligt trampande morgonpendlare. De visade sina kort noga, somliga överdrivet tydligt, samtidigt som de i smyg sneglade på Smitaren. Och Smitaren strök luggen ur ögonen och fixerade busschauffören med blicken. Försökte charma henne. Le nu, tänkte han och förberedde sin patenterade imitation av finlandssvenska. Den som hans kompisar brukade skratta så mycket åt.

”Men jag står på gästlistan. Mumintrollet plus en!”. Han insåg omedelbart hur fruktansvärt löjlig han lät. Det var alldeles tyst på bussen nu. Hon tittade kallt på honom några mycket långa sekunder, drog ut på det. Jävlades.

”Roligt, hördudu. Ser jag ut som någon man larvar sig med?”. Nej, det gjorde hon ju inte. Han tog sats för att säga något dräpande, oklart vad, men tröttnade helt plötsligt på hela situationen. Så ointressant. Han sjönk ihop en aning, vände på sina slitna Stan Smith och klev av. Dörren gick igen med ett väsande bakom honom och den blå bussen trängde sig ut, suckade sig ut, i morgonrusningen.

Ja, hur skulle det gå om alla gjorde så, tänkte han och kisade upp mot den grå himlen. Förmodligen åt helvete. De första regndropparna träffade asfalten när han började gå längs Katarinavägen upp mot Fjällgatan.