Kalldusch i Jordbro

Dusch-hånad i Jordbro.

Det här med att vara i en biltvätt, utanför bilen, jag vet inte riktigt vad jag ska säga om det. "Blir man inte blöt då?", frågar jag personalen. Oroligt. "Nej då", försäkrar dom lugnande, "håll dig bara på andra sidan om de streckade linjerna så ska det nog gå bra". Fint så, inga problem.

Jag ska plåta ett reportage och tar med mig Andreas, dagens modell, in i tvätthallen. Stadsjeepen som ska vara statist gör entré, tvättautomaten startar, kameran är redo. Ångmoln, disigt, strålkastare, motljus. Vattenpölarna på betonggolvet blänker. Perfekt, det här blir bra. Jag är helt uppe i det. Och inser efter ett tag att jag inte har en aning om var varningslinjerna går. Just precis, de där linjerna som det var så noga med. Klart vi hamnar på fel sida.

Om nu någon undrar kan jag berätta att det är väldigt svårt att fotografera när iskallt vatten plötsligt forsar över huvudet, letar sig in innanför kragen och rinner längs med ryggraden. När det utan förvarning sprutar som tusen vassa nålar från alla håll och kanter och det rinner vatten i ögonen. Då ligger inte fotot i fokus, om man får uttrycka sig göteborgskt. Nåja, det här kommer jag att skratta åt sedan, tänker jag sturskt efter att den första dusch-chocken har lagt sig.

Utanför tvätthallen sveper en isande kall vind över den snöstrimmiga asfalten. Glädjen vill inte riktigt infinna sig på denna ödsliga vändplan. Sammanbitet tömmer jag kameran på vatten, öser ur fotoväskan som vore det en båt i kvav och vrider huttrande det värsta ur mina kläder.

Nej, jag skrattar inte. Däremot så finner tvättpersonalen det hela mycket lustigt. Det förekommer ett flertal vitsar med vattenanknytning, om man säger så. Om att ta sig vatten över huvudet och liknande. Det flinas och skrockas när jag tackar för mig.

Kängorna kippar motbjudande när jag beger mig från detta helvetes industriområde. Mot Jordbros pendeltågsstation i svår snöyra.