”Glad singelpolis kräver en kram”, ”Du bör röra dina fiaskon” och ”Gud kan Jesus”. Han flyttade håglöst runt orden. Kylskåpspoesin brukade annars trigga honom så att han fastnade en stund. Men i dag kändes det bara poänglöst. Han gick rastlöst fram till köksfönstret och tittade ner mot Engelen, krogen på hörnet. Nu hade de spikat upp sin fula falska irländska pubfasad igen. Utanför fönstret svävade snöflingor stora som körsbär. ”Äh, nu börjar jag tänka kylskåpspoesi till och med”, sa han högt för sig själv. Han skrattade till i det tomma köket.
BILDEN: Jag på Lidingö. 1988-89, skulle jag tro.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar