Fotoförbud på Indigo

Jag hann ta fyra bilder innan bartendern på Indigo införde fotoförbud. Trist, tycker jag. Vi går helt klart mot ett ängsligt stopp för fotograferande på allmän plats i Sverige. Som i Frankrike, där kan folk verkligen bli galna om de ser att man fotar dem.

HÄR kan man se mina Parisbilder.

Directioners

"Directioners". Så kallar de sig själva, de hängivna fansen till One Direction. Pojkbandet är en hit över hela världen och har hittills sålt 14 miljoner singlar och åtta miljoner album.

Love Olzon

Ur pågående projekt.

Mellan 15:30:16 och 16:57:29

Förutspådde redan i början av året att det skulle bli grymt ljus ljust idag mellan kl 15:30:16 och 17:04:29. Mycket riktigt, det blev det. Jag gick Gamla stan - Söder Mälarstrand - Liljeholmsbron - Hornstull - Slussen.

Sail away!

Det ligger i luften. Det känns löftesrikt.

Love

 

Love Olzon. Egentligen ska jag ju inte lägga ut de här bilderna eftersom det är ett pågående projekt. Men jag kan fan inte låta bli. Det kliar i fingrarna!

Lene

Saltsjön

 

 

 

 

Stockholm, saltsjön.

On top of the world

Från mitt fönster. Järntorget, Stockholm.

Atletiskt

En gymnastisk person på Nybrokajen. Bilden är tagen någon gång i höstas.

317 dagar

Nu är det 317 dagar kvar till julafton. Glöm inte det!

Emil Guirons änka

Jag blev nyfiken på Emil Guirons änka. Vem var hon? Varför blev hon änka, dödade hon Emil? Gjorde hon det för att hon inte stod ut längre? Var det för att hon inte mäktade med Emils tyranniska sida? Den han visade när han kväll efter kväll, långt efter att Storkyrkans klockor slagit tolv, kom hemraglandes från sitt älskade Gyldene Freden. Kanske med karmosinrött läppstift på den solkiga kråsskjortan. Det vet vi inte, men det står helt klart att denne man länge gick med Döden vid sin sida.

Hur gick det då efter att Emil, sörjd av få saknad av ingen, lades i jorden? Hur klarade sig denna stackars ensamstående kvinna (och kanske mörderska) i 1920-talets brutala slumkvarter i Gamla stan? Blev hon också mördad? Vem var det som släckte den stackars kvinnan? Var det Emils bror som knivade henne för att komma över kapporna? (Officiellt "blodshämndsrelaterat", men alla visste.) Jag går in på butikens hemsida för att kolla. Måste få svar. Spännande!

Men där står det bara om Emil, naturligtvis. Och enbart bra saker. Hans kära änka (och antagligen den som befriade honom från hans jordliga ägodelar) nämns inte ens med namn. Inte ett ord om vilka tragiska händelser som troligtvis utspelade sig i ett dammigt magasin i en gränd i Gamla stan för nästan hundra år sedan.

I molnet

På Södermalm i Stockholm.

Misslyckat bloggande

Nio dagar. Det är den tid jag lyckades hålla liv i varje-dag-bloggandet (i "#100blogg"). Ynkligt av mig. Jag bör genast gå och ställa mig i hörnet Svartmangatan/Tyska kyrkan och skämmas.

Men jag ska bli bättre! Målet är att få ut något i stort sett alla dagar. Jag märker att mitt fotograferande blir bättre när jag håller ett flöde. Och så har jag ju ett ansvar mot mina trogna läsare, vi är väl ändå ett härligt gäng på cirka tre personer.

Dag 9 #100blogg: Hundögon

På Centralen i Stockholm.

#blogg100 Dag 8: Stockholm

Stockholm enligt Orup

Jag sitter här och väntar och tittar ut över Stockholm.
Den lever livet som om allt var som förut.
Och det känns inte särskilt länge sen
som jag var en av dom alla människor som jag ser.
Nu känns det mera som om allting tagit slut.
Vi borde haft ett liv i stillhet, borde haft ett liv ihop.
Men det är för sent.
Istället sitter jag och väntar just på ingenting alls.
Men det är för sent, ja det är för sent.
("Stockholm" av Orup)

Under kniven

Idag ska jag lägga mig under kniven på Sabbatsbergs sjukhus. Det är inget allvarligt, det är en envis bihåleinflammation som ska fixas, men jag ska sövas ner med narkos under ingreppet. Doktorn säger att det är en rutinoperation och inget kan gå fel. Men man har väl hört skräckhistorier. Man har väl hört om felaktiga amputationer, till exempel. Jag kanske vaknar upp utan armar och ben! Om jag nu alls vaknar upp, vill säga. Skulle jag hamna i koma så har Lene försäkrat mig om att hon troget ska vaka vid min sjukbädd. "Det är klart att jag väntar på dig", lovar hon. "Inte hela livet, kanske, men fyra till sex veckor ska inte vara något problem". Hennes kärlek värmer mitt hjärta.

Dag 5 #blogg100: Samtidigt i Ringarum

Ringarum. Där allt är som vanligt.

Duell

Afrikaner vs Kiss.
(Dag 4 #blogg100)