Nio dagar. Det är den tid jag
lyckades hålla liv i varje-dag-bloggandet (i "#100blogg"). Ynkligt av mig. Jag
bör genast gå och ställa mig i hörnet Svartmangatan/Tyska kyrkan och
skämmas.
Men jag ska bli bättre! Målet är att få
ut något i stort sett alla dagar. Jag märker att mitt fotograferande blir bättre
när jag håller ett flöde. Och så har jag ju ett ansvar mot mina trogna läsare,
vi är väl ändå ett härligt gäng på cirka tre personer.
På Centralen i Stockholm.
Jag sitter här och väntar och tittar ut över Stockholm.
Den lever livet som om allt var som förut.
Och det känns inte särskilt länge sen
som jag var en av dom alla människor som jag ser.
Nu känns det mera som om allting tagit slut.
Vi borde haft ett liv i stillhet, borde haft ett liv ihop.
Men det är för sent.
Istället sitter jag och väntar just på ingenting alls.
Men det är för sent, ja det är för sent.
("Stockholm" av Orup)
Idag ska jag lägga mig under kniven på Sabbatsbergs sjukhus. Det är inget allvarligt, det är en envis bihåleinflammation som ska fixas, men jag ska sövas ner med narkos under ingreppet. Doktorn säger att det är en rutinoperation och inget kan gå fel. Men man har väl hört skräckhistorier. Man har väl hört om felaktiga amputationer, till exempel. Jag kanske vaknar upp utan armar och ben! Om jag nu alls vaknar upp, vill säga. Skulle jag hamna i koma så har Lene försäkrat mig om att hon troget ska vaka vid min sjukbädd. "Det är klart att jag väntar på dig", lovar hon. "Inte hela livet, kanske, men fyra till sex veckor ska inte vara något problem". Hennes kärlek värmer mitt hjärta.
Ringarum. Där allt är som vanligt.
Afrikaner vs Kiss.
(Dag 4 #blogg100)
Om man ska ge sig på lite bildanalys light så kommenterar den här bilden Slussen-läget på flera sätt. Oavsett om man är för eller mot Stockholms Stads planer.
Jag har cirka 12-15 bra bilder från Bajenmarschen förra året. Funderar på vad jag ska göra med dem.
Det känns så trist att bara lägga ut dem på nätet och så får de några likes och så försvinner de. Nej, jag får tänka till lite här. Jag ska i alla fall helt klart fortsätta plåta fotbollssupportrar.
Mycket känslor, nakna ansikten. Vänskap. Aggressioner. Det är helt klart intressant. Det kan bli ett projekt att jobba vidare på, kanske? Jag ska fundera lite på detta. Återkommer.
Jag är med på Fredrik Wass initiativ #Blogg100 – Andra sommaren. Man ska göra minst ett blogginlägg varje dag i 100 dagar. Det ska väl inte vara något problem?
