Visar inlägg med etikett New York. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett New York. Visa alla inlägg

tisdag 22 september 2015

New York

 
Om jag skulle få en dejt med dig skulle jag offra båda mina armar trots att jag då inte skulle kunna krama dig.

torsdag 24 februari 2011

Jag stal 200 kronor av Leonard Cohen

"First we take Manhattan"

Det finns andra sätt att stjäla pengar av en artist än att fildela. Den här metoden är kanske en aning gammaldags nuförtiden, men åh så effektiv.

Det var sent 80-tal och Leonard Cohen var i stan. Han var stor då, hade nyligen gett ut låten där han sjunger att han äger Manhattan. Globen var arenan och uppmärksamheten i tidningar och TV var påfallande. Efter konserten gled Cohen och hans turnésällskap in på Café Opera. Jag var där med en kompis den kvällen, och på något konstigt sätt, jag minns inte hur, så hamnade vi vid stjärnans bord. Här hängde skivbolagsmänniskorna, de sköna musikerna och de coola körtjejerna. Och så vi.

Jag satt bredvid Cohen, fråga mig inte varför. Han var väldigt stilig i sin mörka kostym med den röda näsduken i bröstfickan. Och han bjöd på champagne. Plånboken hade han placerat lite slarvigt på bordet framför sig.

Champagnen flödade ymnigt. Jag mådde som en prins, kompisen mådde som en prins. Leonard Cohen verkade också må som en prins. Han höll hov, pratade och gestikulerade och vid ett extra vidlyftigt viftande svepte han ner plånboken. Den hamnade på golvet under bordet. Han märkte det inte.

När jag uppmärksamt dök ner för att ta upp den välmatade plånboken och ge till denne trevlige och generöse man tappade jag greppet för en sekund. Fan flög i mig, jag kan inte förklara det på annat sätt. Sedelfacket var helt plötsligt öppet, hur gick det till, jag nappade snabbt åt mig två hundralappar som jag knölade ner i fickan innan jag klättrade upp på stolen igen. En mycket tacksam Cohen fick tillbaka sin plånbok. Att den var något tunnare märkte han inte.

Jag ångrade mig omedelbart. Jag var otroligt nervös över att han skulle upptäcka mitt brott. Min skymf. Men Cohen bara log och var glad och mådde som en prins och hällde upp mer skumpa i mitt glas och jag skämdes som en hund. Att ens nudda vid tanken att erkänna vad jag gjort och skamset lämna över två ihopknycklade och skrynkliga sedlar var omöjligt. Att komma ut som tjuv inför denna levande legend fick mig att bli omväxlande kall och varm. Varm och kall. Otänkbart.

Resten av kvällen minns jag bara som i en dimma. När stället stängde för kvällen lommade jag hemåt med hängande huvud. De smutsiga sedlarna brände i fickan. Jag tror inte att jag sjöng raderna “I see you there with the rose in your teeth. One more thin gypsy thief” ur Famous Blue Raincoat. Men det hade varit passande.

Nu har det gått en sisådär 20 år så brottet torde väl vara preskriberat. Men om jag någon gång träffar Leonard Cohen igen ska jag bekänna min skuld. Ge honom två hundralappar.

Bjuda på ett glas champagne, kanske.

onsdag 12 januari 2011

Gatlopp








Idag sprang jag första löprundan sedan strax innan julhelgen. Märkligt hur fort det går att tappa formen. Sju km kändes som sju mil. Eller sju svåra år. Med blodsmak i munnen och facit i hand kan jag nu rapportera höjdpunkterna: Jag spottade på annan joggare samt fick en snyting på mun av tant (icke joggande). Båda ofrivilliga händelser, visserligen. Men ändå.


BILDERNA: New York.

tisdag 4 januari 2011

Gömda























Vi har väl de flesta av oss en tillrättalagd självbild som vi gärna visar upp för vår omgivning. En själens spegelmin, kanske man skulle kunna säga. Inget konstigt med det. Och vi håller gärna fast vid den livet ut - oavsett om den överensstämmer något så när med verkligheten (kanske lite för guldskimrande, kanske lite för smickrande), eller om det är 'all in' och man frontar med en brutal livslögn. Varför slänga ett väl beprövat kort, liksom? Men det finns modiga människor som vågar riva och slita i den där bilden och foga ihop delarna till en ny och självutlämnande version. En oretuscherad nakenbild, om man så vill.

Jag tycker att Greta Garbo definitivt var något på spåren när hon fick frågan: "Om du någon gång gör come back - ge oss en ledtråd om vilken typ av roll du skulle vilja göra. Skulle du spela en skådespelerska, en spion, en förförerska, en forskare?" Hon svarade: "En clown. En manlig clown".

Greta Garbo - Fåfänga: 1-0.


måndag 20 december 2010

Snapshot City - The Deleted Scenes











De här bilderna är darlings som inte platsade i Snapshot City på 591Photography, men eftersom jag inte kan döda dem så får de rum i bloggen istället. Och på min hemsida HÄR. Hemsidan är för övrigt rensad och uppdaterad.


söndag 19 december 2010

New York - Snapshot City







Jag plåtade en hel del i New York när vi var där i höstas. Ulf Fågelhammar, aka Mr Urbano, på fotobloggen 591Photography hjälpte mig att gallra bland bilderna och sätta ihop dem till en finfin serie (tack för det, Ulf!). "Snapshot City" HÄR.

torsdag 25 november 2010

Busschaufförer behövs det ju alltid



hur är det där ordspråket nu igen, ja somliga straffar gud genast, heter det ju. slutade jobbet i dag, men det ordnar sig. vill inte säga nåt till morsan och farsan, de blir så oroliga. men det ordnar sig alltid. jag ska lämna in en rad i dag. jag vinner nog.

det började bra i alla fall, när jag åkte från kneget så gick jag in på bolaget och radade upp tio burkar. och tjejen, ja det var en hon, tog bara betalt för åtta burkar. men jag sa inget, gick ju i vinst, det blev lite billigare. sen så la jag in påsarna där bak i bilen och gömde dom under lite stål och grejor så inte grannarna skulle se att jag ska festa. då gick en av burkarna sönder. när jag satte mig fram och skulle köra så hörde jag att det pös. fick ju slänga den men fortfarande på plus.

jag har varit arbetslös i några timmar och jag känner mig redan knäpp, det är inte bra. men jag har en grej på gång, lova att inte börja skratta, men jag ska börja köra buss. busschaufförer behövs det ju alltid. jag lovar jag ska vara nykter när jag kör. sen har jag en grej inbokad. på tisdag ska jag klippa mig på morgonen klockan tio och sen ska jag till gamla kneget och få betyget och så. man vill ju vara lite prydlig då.

snart måste jag gå ut och lämna in keno.

 
BILDEN: New York.

söndag 21 november 2010

Dexterize him!

"Du, det kom något emellan".

På tisdag kommer det en hantverkare hem till mig. Han ska byta ut kranarna i köket och i badrummet. Fine – det behövs och det skulle aldrig bli gjort annars eftersom jag är helt ointresserad av allt vad hantverkerier heter. Men vi vet ju alla vad det innebär när tiden anges till ett svepande mellan tummen-och-pekfingret åtta till sjutton. Japp, jag får hålla mig hemma hela dagen. Trots att han knappast kommer att komma före kl 16. Antagligen ringer han sent samma dag och bara iskallt ”Du, det kom något emellan, jag fixar inte att komma idag. Men jag kan kanske komma imorrn om det passar? Nån gång mellan åtta och fem?”.

Funderar starkt på att göra i ordning ett kill-room bara utifall att. Bygglampor. Inplastade väggar och golv. Ett bord i mitten. Klistra upp kraftigt förstorade bilder på andra försvarslösa offer som han har lurat att vänta veckovis instängda i sina lägenheter. Lurpassa på karln när han behagar dyka upp, om han behagar dyka upp, och sedan söva honom med ett snabbt och precist nålstick i halsen. Baxa upp honom på bordet och tejpa fast honom noggrant. Ta fram verktygen.

Göra en Dexter, helt enkelt. Detta tål att tänkas på.


BILDEN: New York.

tisdag 26 oktober 2010

Korsteckentestet

Russel Crowe bad frenetiskt i stolen framför oss

Hemma igen, helskinnade. Och det så klart enbart tack vare den vidskepliga flygpersonalen som gjorde korsteckentestet innan start: ”Cabin crew, arm slides, cross check and report, please”, vilket som de flesta vet betyder ”kabinpersonal, glid armarna i läge, testa korstecknet och rapportera, tack”.

Den låter lite larvig, den där ramsan, men det är ett måste innan take-off, så mycket har jag förstått. Allt för att blidka Den Store Flygledaren däruppe. Och det är ju klart att människor som utmanar ödet varje dag kan acceptera att de framstår som lite löjliga, det är ett billigt pris för att klara livhanken. Man vill ju inte riskera att landa i en skyskrapa bara för att korstecknet inte fungerar.

Så tack för att ni gjorde det skämmiga korsteckentestet, cabin crew! Det gick ju vägen den här gången också.


BILDEN: På planet till New York.

söndag 10 oktober 2010

Go west not so young man!

"Sudden Death Syndrome" 


"Friend Request"


"1001:404"


"Republique"


"Skeppsbron"

Efter att ha lovat amerikanska myndigheter på heder och samvete att inte ägna oss åt, eller uppmuntra, omoraliskt beteende (gud förbjude!) eller starta atomkrig packar vi nu fem collage (varav tre spritt språngande nya) och ställer kosan mot frihetens sista utpost - det stora landet i väster där det inte är fult att tjäna pengar.

Med praktiska frisyrer, tåliga kläder, glatt humör och egen grillkorv äntrar vi äntligen den glänsande stålfågeln och korsar oförskräckt Atlanten. Mot gryningslandet!

Pariscopes är med i LeBazarts grupputställning med vernissage i Chelsea kl 18-22 torsdagen 14/10. Kom dit och ta ett glas vin och kolla konst om ni är i New York!






lördag 18 september 2010

Pariscopes i Vogue

"Printemps"

Glömde skryta om att vi är med i Vogue. Det är en artikel om LeBaz'art, galleriet i New York som har våra collage. "Printemps" är med som illustration (OCH ett av Marlenes verk är också med - dubbelkul!). Den 14:e oktober är det utställning i Chelsea med bland annat våra grejer. Och yes sir, vi ska dit.

Artikeln i Vogue HÄR
LeBaz'art HÄR