Möte på löprundan

 

Häromdagen på löprundan mötte jag två riktiga karaktärer. Ena killen över två meter lång och nästan lika bred, mustig öststatsmustasch och träningsoverall från 1980. Kompisen var mer av "åker-gärna-till-Thailand-och-gör-av-med-rånbytet" - typen. Linne, rakad skalle, rejält tatuerad och en piercing som tänjer ut örsnibben så där obehagligt mycket. Ja, ni vet. De var så att säga av torpedtyp och de såg INTE snälla ut.

Precis när vi möttes sa Thailandstorpeden: "Sen blev han sannolikt avrättad". Jag hörde inte riktigt träningsoverallens svar, men det var något med "Fick vad han förtjänade" på svårt bruten svenska. Sen försvann de utom hörhåll. Kanske pratade de om en uppgörelse i den undre världen, kanske pratade de om inrikespolitiken i 1800-talets Frankrike. Vad vet jag.

Djurgården klädd i svart

På löprundan en tidig morgon.

Stockholm Marathon 2013

Gick ner lite håglöst till Skeppsbron för att se om jag kunde få någon bild från Stockholm Marathon. Då dök han upp, den äldre mannen på översta bilden. Han snubblade fram och såg faktiskt mer död än levande ut. Fick dock ingen bra vinkel, och det kändes inte heller rätt att hänga ut honom, det skulle bara ha blivit lyteskomik av det hela. Ingen bra känsla, helt enkelt. Men jag såg att löparna tog vägen under Slussen och där skulle det kunna bli något, tänkte jag. Så jag körde mitt eget kort-maraton, duckade under några avspärrningar och gensköt honom i underjorden. Och det blev ju bra tycker jag.

Gatlopp

Idag sprang jag första löprundan sedan strax innan julhelgen. Märkligt hur fort det går att tappa formen. Sju km kändes som sju mil. Eller sju svåra år. Med blodsmak i munnen och facit i hand kan jag nu rapportera höjdpunkterna: Jag spottade på annan joggare samt fick en snyting på mun av tant (icke joggande). Båda ofrivilliga händelser, visserligen. Men ändå.


BILDERNA: New York.