Kör hem

Korsdrag

kan hända när du öppnar en viss dörr
att korsdraget slår igen alla andra

Dagens Lykke Li-skämt

När Lykke Lis låtar stjäls och sprids på nätet: Lykkeleaks.

Väntar på grönt ljus

BILDEN: Jarlaplan.

Hur skulle det gå om alla gjorde så?

Det var så det började. Slussen. Onsdag morgon, kvart över åtta.

”Hur skulle det gå om alla gjorde så?”. Den kvinnliga busschauffören tittade uppfordrande på den unge mannen som precis hade försökt smita förbi utan att betala. En vass nagel med flagande rött nagellack rispade hål i luften när hon uppfordrande pekade på den lilla skylten ovanför backspegeln. Giltigt färdbevis ska kunna uppvisas på anmodan stod det med tydliga bokstäver.

Busschaufförens ögonbryn var sammandragna till ett spänt mittiveckan-trött ”V”. Mannen kände hur det ryckte i jackärmen och tittade ner på narig hud och en vigselring. Eller var det en förlovningsring? Jag ser aldrig skillnaden, tänkte han oengagerat.

”Ledsen, sprang ifrån kortet. Du vet, jag försov mig, mobilen ringde aldrig. Jag har månadskort, jag lovar. Fast hemma”, försäkrade han och drog åt sig jackärmen.

”Betala eller gå av”, sa busschauffören likgiltigt och vinkade förbi en rad otåligt trampande morgonpendlare. De visade sina kort noga, somliga överdrivet tydligt, samtidigt som de i smyg sneglade på Smitaren. Och Smitaren strök luggen ur ögonen och fixerade busschauffören med blicken. Försökte charma henne. Le nu, tänkte han och förberedde sin patenterade imitation av finlandssvenska. Den som hans kompisar brukade skratta så mycket åt.

”Men jag står på gästlistan. Mumintrollet plus en!”. Han insåg omedelbart hur fruktansvärt löjlig han lät. Det var alldeles tyst på bussen nu. Hon tittade kallt på honom några mycket långa sekunder, drog ut på det. Jävlades.

”Roligt, hördudu. Ser jag ut som någon man larvar sig med?”. Nej, det gjorde hon ju inte. Han tog sats för att säga något dräpande, oklart vad, men tröttnade helt plötsligt på hela situationen. Så ointressant. Han sjönk ihop en aning, vände på sina slitna Stan Smith och klev av. Dörren gick igen med ett väsande bakom honom och den blå bussen trängde sig ut, suckade sig ut, i morgonrusningen.

Ja, hur skulle det gå om alla gjorde så, tänkte han och kisade upp mot den grå himlen. Förmodligen åt helvete. De första regndropparna träffade asfalten när han började gå längs Katarinavägen upp mot Fjällgatan.

Mannen och kronan

Simon Hjalmarsson, ishockeyspelare i Tre Kronor.

Mannen och papegojan

BILDEN: Slussen-gallerian.

Jag hastar genom allt jag gör

Jag hastar genom allt jag gör för att få göra något annat. Så går tiden och jag kommer ingen vart. Som bollen i en badmintonmatch.

Skevt

Fiskar upp en tappad luva ur det bruna slasket i Gamla stans tunnelbana. Tonårskillen möter inte min blick när han pliktskyldigt mumlar tack så mycket. En skev känsla i magen, jag vill ruska om honom.

Gatumusikern i den smutsiga tunnelbanegången har en sliten och väl använd cd-spelare som spelar kompet till gamla hits. Karaokeversioner av Eurythmics, Oasis och så något från sent åttiotal som jag så väl känner igen men inte kan placera. Saxofonen, som han spelar sångmelodin på, är inte riktigt stämd efter bakgrundsmusiken. Det är bara en aningen falskt, men det är fullt tillräckligt för att den oförargliga listpopen ska förvandlas till soundtracket till en skräckfilm. Skevt. Men folk slänger ändå pengar i hans mössa. Slänger slentrianmässigt.

Men inte jag. En skev känsla i magen, jag vill ruska om honom.

Dagens David Lynch: Skamsen på Skansen

Dåliga drömmars draperi

Visst ser hon en smula skamsen ut? Undrar just vad hon har stoppat undan där bakom det tunga draperiet. Något mardrömsmörkt från det undermedvetna, antagligen. Möjligen en dansande och baklängestalande dvärg. Troligtvis en diabolisk uggla eller två.

Eller kanske bara en bit körsbärspaj och en kanna damned good coffee. 

Spontanfakturering

Anders

Jag tror att en chat-logg från MSN är juridiskt bindande. Visst är den, Anders?


Simon säger:
kan jag spontanfakturera dig?

Anders säger:
ja jag ser inga problem med det

Simon säger:
bra
bonustuss till mig?

Anders säger:
självklart

Simon säger:
bra. då dyker det upp en fet faktura i posten. det tar väl 4-5 arbetsdagar, så du behöver inte höra av dig om den inte har kommit på måndag.

Anders säger:
ok, hur många dagar har jag på mig att betala?

Simon säger:
en dag. sen blir det straffränta 50%.

Anders säger:
oj
det var hårt

Simon säger:
inga konstigheter. eller hur?
eller hur?
ELLER HUR?

Anders säger:
jag tycker nog att det var lite i tajtaste laget
men ok

Simon säger:
just det.
  
   

Regarding guarding

Var på din vakt!

BILDEN: Drottninggatan.

Mias hus

Business as usual

BILDERNA: En dag på Drottninggatan förra sommaren.

Kärlek

Marlene

Så rätt. På alla sätt.

Tjärlek

Mitt i kärleksyran fick hon det bekräftat: "Herregud, han kan inte stava!".


BILDEN: Centralen idag.

Att ramla är ingen konst

Idag när jag gick ut med soporna gjorde jag en ordentlig vurpa. Glashalt. Låg som ett streck i luften. Räddade kameran, men snittade upp ett ganska rejält sår på ena handleden. Funderade en sekund eller två på nål och tråd. Men man är väl ingen mes, heller! Bara att hälla på ordentligt med whisky, bita hårt i en träbit och bränna av. Nej då, det blev en salvequick och en konstvernissage istället.

BILDERNA: Konstakademien idag. Hugo Zuhr (1895-1971) var en svensk landskapsmålare.

Gatlopp

Idag sprang jag första löprundan sedan strax innan julhelgen. Märkligt hur fort det går att tappa formen. Sju km kändes som sju mil. Eller sju svåra år. Med blodsmak i munnen och facit i hand kan jag nu rapportera höjdpunkterna: Jag spottade på annan joggare samt fick en snyting på mun av tant (icke joggande). Båda ofrivilliga händelser, visserligen. Men ändå.


BILDERNA: New York.

The winner takes it all

BILDEN: Älvsjömässan, Stockholm.

Gömda

Vi har väl de flesta av oss en tillrättalagd självbild som vi gärna visar upp för vår omgivning. En själens spegelmin, kanske man skulle kunna säga. Inget konstigt med det. Och vi håller gärna fast vid den livet ut - oavsett om den överensstämmer något så när med verkligheten (kanske lite för guldskimrande, kanske lite för smickrande), eller om det är 'all in' och man frontar med en brutal livslögn. Varför slänga ett väl beprövat kort, liksom? Men det finns modiga människor som vågar riva och slita i den där bilden och foga ihop delarna till en ny och självutlämnande version. En oretuscherad nakenbild, om man så vill.

Jag tycker att Greta Garbo definitivt var något på spåren när hon fick frågan: "Om du någon gång gör come back - ge oss en ledtråd om vilken typ av roll du skulle vilja göra. Skulle du spela en skådespelerska, en spion, en förförerska, en forskare?" Hon svarade: "En clown. En manlig clown".

Greta Garbo - Fåfänga: 1-0.